Sveriges Fiskares Producentorganisation, Gothenburg (2026)

14/08/2025

SÖNDAG 7 SEPTEMBER 10.00 – 16.00

Föregående års succé upprepas även i år. Fiskhamnens dag blir en tradition där familjer, vänner och branschfolk möts. Marknadstorg, musik, sveriges största fiskdisk, fiskebåtar, SM i ostronöppning, fiskdamm och barnområde, poängpromenad, food trucks. Och såklart fiskauktion och mycket, mycket mer.

Kom och upplev fiskhamnen, en unik plats där verksamheten fungerat likadant sedan 1910. En institution och Göteborgs medelpunkt. 15 000 personer besökte Fiskhamnens dag förra året och i år hoppas vi att minst lika många vill besöka och uppleva fiskhamnen.

01/07/2025

EU-fisket går mot ökad hållbarhet – men utmaningar kvarstår

Trots återkommande kritik mot yrkesfisket – ofta från debattörer med bristande insyn i fiskeripolitiken – visar EU:s fisken tydliga tecken på förbättrad hållbarhet. Det framgår tydligt i EU-kommissionens nya rapport ”Hållbart fiske i EU: lägesrapport och riktlinjer för 2026”.

Redan i inledningen betonas att ett konkurrenskraftigt och långsiktigt hållbart fiske kräver friska bestånd och ett levande hav. Och utvecklingen går åt rätt håll: fler fiskbestånd förvaltas idag på hållbara nivåer än någonsin tidigare – en trend som pågått länge.

Men bilden är inte entydig. Östersjön är ett område där fiskbestånden fortsatt hotas av ökande miljömässiga påfrestningar såsom övergödning, klimatförändringar och miljögifter. EU-kommissionen betonar behovet av bredare insatser för att skydda den marina miljön.

En viktig del i rapporten är kommissionens pågående översyn av den gemensamma fiskeripolitiken. Den svenska demersala flottan – alltså fisket efter bottenlevande arter – behöver en ny modell för att säkerställa balans mellan kapacitet och fiskemöjligheter. Havs- och vattenmyndigheten har lämnat välgrundade förslag om ett system med överlåtbara fiskerättigheter. Nu är det upp till politiken att agera.

Det är glädjande att kommissionen i rapporten också lyfter fiskets kulturella och sociala betydelse. I generationer har fisket varit en grund för försörjning och identitet i Europas kustsamhällen. Att fisket nu blir alltmer hållbart är ett resultat av hårt arbete från yrkesfiskare, förvaltningar och politiska institutioner på alla nivåer.

EU:s fiskepolitik står nu inför en viktig korsväg. Den kommande visionen för fiskeri- och vattenbrukssektorn till 2040 måste bygga vidare på det som fungerar – men också hantera nya utmaningar med mod och beslutsamhet.

Mathias Ivarsson

Ordförande

18/06/2025

Trevlig midsommar önskar Sfpo!

17/04/2025

Glad Påsk önskar Sfpo!

07/04/2025

Östersjöfiskets problemlösningar fungerar inte för västkustfisket

Det svenska demersala fisket på västkusten fokuserar på arter som havskräfta, räka och fisk; det fungerar bra. Fisket är väl reglerat, bestånden utvecklas stabilt och efterfrågan på marknaden är god. Förvaltningen behöver dock ett kvotsystem i linje med vad EU:s övriga medlemsstater har, vilket är en förutsättning för en fungerande förvaltning och kontroll. Havs- och vattenmyndigheten har föreslagit regeringen ett sådant system, men förslaget har enligt vad vi erfarit, utifrån obegripliga grunder, stoppats av L och KD.

På ostkusten, däremot, ser situationen helt annorlunda ut. Torskfisket stoppades 2019, och trots allt politiskt ”prat” om att hantera säl- och skarvpopulationerna och havsmiljöproblem, har det ännu inte skett någon märkbar förbättring.

Det är av avgörande betydelse att politikerna förstår att de lösningar som föreslås för Östersjöfisket inte är anpassade för västkustfiskets verklighet. Förutsättningarna på västkusten skiljer sig fundamentalt från dem i Östersjön. På västkusten bedrivs främst småskaligt kustnära fiske av skaldjur och fisk, och den marina matproduktionen fungerar bra.

Nyligen beslutade riksdagen att förbjuda bottentrålning i marina skyddade områden, med begränsade undantagsmöjligheter. För många, inklusive EU:s fiskekommissionär, hade det varit mer rimligt att tillämpa en mer nyanserad bedömning, där bottentrålning skulle förbjudas endast i de områden där syftet med skyddet hotas av trålningen. I andra områden, där bottentrålning bedrivs hållbart, borde fiske tillåtas. Bottentrålningen står för merparten av fisket efter havskräfta och fisk, och alla räkor fångas med bottentrål. Det är därför avgörande att undantag beviljas för långsiktigt hållbara fisken, exempelvis i Kosterhavet och Gullmarn, där fisket är välskött och ekologiskt balanserat.

Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag att minska eller eliminera inflyttningsområden innanför trålgränsen för att skydda lekansamlingar av fisk, med möjlighet till begränsade undantag. Denna åtgärd fokuserar dock på problem som är specifika för Östersjöområdet, och inte för västkusten. Det är av yttersta vikt att västkustens småskaliga kustfiske inte begränsas ytterligare genom nationella beslut som inte beaktar de lokala förhållandena och förutsättningarna. Det vore katastrofalt för det långsiktiga hållbara fiske som bedrivs där.

Svenskt yrkesfiske är internationellt erkänt för sin kvalitet, skonsamhet och selektering. Trots detta utsätts det gång på gång för kritik från olika håll i samhällsdebatten. Politiker inför restriktioner och begränsningar i ett försök att vinna kortsiktiga politiska poänger, ofta utan att förstå de långsiktiga konsekvenserna. Många hävdade att torskfisket i Östersjön var den huvudsakliga orsaken till att torsken försvann. EU-kommissionen och ICES säger nu att torskens problem i Östersjön är ett miljöproblem. Man övervärderade dock effekterna av fisket och undervärderade betydelsen av en välmående havsmiljö och en fungerande förvaltning av säl- och skarvpopulationer. Det sägs många ord om behovet av åtgärder för att hantera säl- och skarvbestånden, men det vi behöver är handling. Förvaltningen av dessa arter måste prioriteras för att skydda våra fiskbestånd och den marina biodiversiteten.

Fisket är en basnäring med stort stöd bland allmänheten. Samtidigt finns det högljudda röster som ofta sprider fel- och lögnaktig information om fisket, vilket får genomslag i samhällsdebatten och påverkar politiken. Detta leder till beslut som inte gynnar vare sig miljön eller den hållbara ekonomin. Fiskets roll för Sveriges livsmedelsförsörjning är betydande, särskilt i en tid av ökande global osäkerhet. Under andra världskriget spelade svensk fiske en avgörande roll för att försörja befolkningen. Har vi ingen blå matproduktion i fredstid så har vi det absolut inte i orostider.

Politiken måste förstå att svenskt fiske är en resurs, inte en belastning. Det är en viktig del av vår nationella självförsörjning. För att säkra framtiden för både våra marina ekosystem och fiskeverksamheter behöver vi åtgärder som är anpassade till lokala förhållanden, som prioriterar långsiktigt hållbara lösningar och som inte hotar de småskaliga kustnära fiskarna.

Peter Ronelöv Olsson
Ordförande SFPO

01/04/2025

Regeringen inför nu nya regler för svenskt yrkesfiske – yrkesfiskarna måste använda "digitala fiskenät"

I ett historiskt beslut som tagits av regeringen idag, kommer alla svenska yrkesfiskare nu att tvingas byta ut sina traditionella fiskenät mot helt nya "digitala fiskenät". Enligt regeringen är detta ett led i arbetet med att modernisera och digitalisera det svenska fisket och förbättra miljöarbetet, samt för att säkerställa att ingen fisk "går under radarn".

– "Fiskarna har länge varit ute på djupa vatten, men nu behöver vi ta dem in i framtiden", säger en talesperson för regeringen. "Med digitala fiskenät kan vi nu digitalt fånga även de fiskar som inte vill bli fångade, tack vare den nya AI-teknologin som kan läsa fiskarnas tankar och prediktera deras rörelser."

De nya digitala näten, som har utvecklats i samarbete med tech-företaget Fiskbot, ska enligt uppgift också kunna skicka sms eller e-mail till yrkesfiskarna varje gång de är på väg att få en bra fångst. Tanken är att på så sätt minska den mänskliga faktorn och maximera fångsten. De digitala fiskenäten har även en inbyggd funktion för att filtrera bort "skvallerfiskar", som rapporterar om de bästa fiskeplatserna till andra.

Enligt rapporter från regeringen kommer alla yrkesfiskare som inte har implementerat den nya teknologin att få dryga böter och riskerar att deras fisketillstånd dras in.

Regeringen betonar också att detta är ett steg mot att göra Sverige världsledande på "intelligent fiske". Förvänta er snart en uppdatering som möjliggör att man ska kunna följa varenda räka i realtid.

Havs- och vattenmyndigheten kommenterar regeringens beslut: "Vi på myndigheten, särskilt på chefsnivå, har länge försökt förstå det här med fisk, men nu tar vi verkligen steget in i deras värld. Med digitala fiskenät hoppas vi äntligen kunna förstå hur saker och ting hänger samman i verkligheten.”

14/03/2025

DEN GRÖNA BUBBLAN SPRICKER

Northvolts konkurs är ett faktum, den största konkursen i svensk historia. Man kan undra hur många miljarder som har förlorats och hur Sverige hamnade i denna situation. Det har inte saknats varningar om att detta kunde inträffa, och nu har vi fått svart på vitt. Den här konkursen är ingen överraskning – batteriproduktion i Norden var dömd att misslyckas redan innan den började, enligt Tor Wallin Andreassen, professor vid Norges Handelshögskola.

I Västra Götaland fortsätter man att slå på den stora trumman och satsar på havsbaserad vindkraft och två nya batterifabriker, en i Göteborg och en i Mariestad. Men detta verkar långt ifrån vara en av de mest genomtänkta planerna. Batteritillverkning kräver billig energi, och att tro att denna el ska komma från flytande vindkraftverk på öppet hav verkar inte vara helt genomtänkt. Låt oss titta närmare på de planer som nu får godkännande från Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Flytande vindkraft har en produktionskostnad på cirka 3 kr/kWh, och som konsumenter kommer vi troligtvis att få betala mycket mer. Batterifabriker behöver billig el för att ha en chans att bli lönsamma. Om Northvolt inte kunde klara sig, så måste chansen för dessa fabriker vara ännu mindre. Det finns också ett antal andra problem med att etablera vindkraft på havet. Tidigt i processen uttalade sig Pär Bolund (MP) att vi placerar vindkraften på havet eftersom där är ju ändå ingen där. Det uttalandet har blivit något av ett vägledande motto och verkar ha format hela vindkraftsstrategin.

Men det är inte bara de höga produktionskostnaderna som utgör ett problem. Företag från andra länder kan fritt paxa stora områden i svenska vatten utan att betala för det. Här har staten agerat med en "open door"-politik som i praktiken innebär att det råder fullständig avsaknad av ordning – vilket är i linje med Bolunds inställning.

Skagerrak, ett viktigt område för marina livsmedelsproducenter, riskerar att påverkas negativt av dessa vindkraftsplaner. Fisket och livsmedelsproduktionen är i fara innan ens ett vindkraftverk har satts i drift. I norra Skagerrak planeras flera norskägda vindparker, men det finns ett problem: det finns ingen kapacitet att ansluta dessa till elnätet i Bohuslän norr om Stenungsund och ingen anslutningskapacitet är planerad för denna region. Samtidigt finns det kapacitet i Norge, men inte i Sverige.

Det är hög tid att regeringen agerar. Vi måste sätta alla aktörer runt bordet: staten med alla berörda myndigheter, Försvarsmakten, vindkraftsindustrin, fisket och sjöfarten. Tillsammans kan vi hitta lämpliga områden för vindparker som har en realistisk chans att överleva utan att skada fisket eller hindra sjöfarten och försvar.

Det är dags att sunt förnuft får råda. Vi bör ställa tydliga krav på de vindkraftsproducenter som söker tillstånd. Efter att ha beviljats tillstånd ska de ges två år på sig att börja bygga. Om de inte klarar det, bör tillståndet övergå till en annan leverantör – självklart med krav på att elen ska levereras till Sverige. Dessa krav finns faktiskt inte idag.

Landshövding Sten Tolgfors vid Länsstyrelsen i Västra Götaland hävdar ibland att det handlar om mellan 25 000 och 70 000 arbetstillfällen, och att om Västra Götaland inte får denna energi kommer hela Sverige att bromsa in. Men är det inte dags att vi tar omställningen till ett hållbart samhälle på allvar? Och gör det på rätt sätt, med långsiktigt tänkande och genomtänkta beslut?

Det är hög tid att göra omställningen till en fråga för fri och öppen debatt. Sverige måste återuppta vår tradition av att planera och bygga storskaligt på ett intelligent och hållbart sätt. Vi måste sluta behandla omställningen som en grön religionsfråga. För hur många misstag och felinvesteringar har vi råd med?

SFPO

11/03/2025

Angående bottentrålning i skyddade områden.

Tidöregeringen har lagt fram en proposition om förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden (prop. 2024/25:81). Förslaget innebär att bemyndigandet i fiskelagen (1993:787) att meddela föreskrifter om hänsyn till naturvårdens intressen vid fiske ska utvidgas. Enligt förslaget ska föreskrifter om förbud mot bottentrålning kunna meddelas även om de avsevärt försvårar fisket. Detta gäller marina nationalparker, naturreservat, biotopskyddsområden och Natura 2000-områden.

Fyra följdmotioner har lämnats till riksdagen i anledning av regeringens proposition. Vänsterpartiet ser det som ett steg i rätt riktning (motion 2024/25:3325). Socialdemokraterna menar att ett generellt förbud mot bottentrålning i skyddade områden är ett viktigt steg för att skydda våra fiskbestånd (motion 2024/25:3321). Miljöpartiet tycker att ett generellt förbud bör gälla även utanför skyddade områden (motion 2024/25:3333). Centerpartiet (motion 2024/25:3329) anser att det är ett viktigt steg framåt men att varje skyddat område måste bedömas individuellt för att hitta en balans mellan områdesskyddet och bottentrålningens effekter.

Bottentrålningens effekter på havsmiljön och ekosystemen är omdebatterade, ofta används lögner och överdrifter för att framhäva bottentrålningens negativa effekter. SFPO betonar att bottentrålning är en effektiv, skonsam och selektiv fiskemetod som möjliggör fångster av fisk och skaldjur, viktiga för att möta marknadens efterfrågan. SFPO anser att bottentrålning är en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion.

SFPO är kritiska till regeringens proposition. SFPO anser att regleringen av fiske i skyddade områden redan är tillräcklig genom den befintliga lagstiftningen, där fiske kan begränsas eller förbjudas om det strider mot syftet med skyddet. SFPO är inte emot att skydda det som är skyddsvärt och anser att generella förbud utan tydlig nytta inte kan rättfärdigas.

Det är glädjande att ta del av vad kommissionär Costas Kadis nyligen framfört: att samexistens mellan skyddade områden och bottentrålning bör bedömas från fall till fall, baserat på konkret påverkan snarare än allmänna antaganden. Hans uppfattning stämmer överens med SFPO:s ståndpunkt.

SFPO avslutar denna ledare med att citera kommissionär Kadis: “As a biologist, it depends on where the bottom trawling occurs and whether it has a negative impact on the targeted species, ecosystems and habitats in a particular area. When there is evidence of an impact, bottom trawling should not be allowed. However, when an impact assessment shows that there is no significant harm—for instance, in Natura 2000 areas that permit compatible activities—then bottom trawling should be allowed to continue.”

SFPO

14/02/2025

Varför målar SVT upp en osann bild av svenskt trålfiske?

SVT har ett uppdrag att verka i allmänhetens tjänst. Men gör de verkligen det? När det gäller fisket, återkommer gång på gång en snedvriden bild av svenskt fiske som ett stort miljöproblem. Detta sker i dokumentärer och program där man framställer en ensidig och ofta felaktig bild av situationen. Senast i SVT:s program Morgonstudion (14 februari) får vi återigen se exempel på denna problematik.

I programmet teasas ett inslag med inledningen: "Nu slår forskare larm om rekordsmå bestånd av fisk i svenska vatten. Orsaken bedöms vara alltför omfattande trålfiske och samtidigt tillåts trålning i stor utsträckning, även i skyddade havsområden." Men är detta en objektiv nyhetsförmedling? Nej, det är det inte.

I inslaget nämns inte vilka forskarna är som "slår larm", och vi får ingen information om huruvida dessa forskare är verksamma vid Internationella Havsforskningsrådet (ICES) – om de ens är de kompetenta forskare man skulle kunna förvänta sig. Vidare får vi ingen förklaring till hur dessa forskare har kommit fram till sina slutsatser.

Ulf Bergström från SLU Aqua säger i inslaget: "Vi har nog aldrig haft så lite fisk i havet som vi har idag." Den dystra bilden målas upp, och orsaken anges vara att "vi tillåtit ett omfattande trålfiske under många års tid". Här underminerar Bergström EU:s gemensamma fiskeripolitik, som beslutas om i demokratisk ordning. Inget nämns om den försämrade havsmiljön, om hur säl och skarv äter många gånger mer än trålfisket, eller om den globala uppvärmningens påverkan på fiskbestånden.

När SVT visualiserar detta i bilder väljer man att visa en silltrålare – trots att silltrålning (flyttrålning) är något helt annat än bottentrålning som ofta används för fisk som torsk och skaldjur. Men en silltrålare är större, och därför passar den bättre i syfte att dramatisera inslaget.

Fortsättningen av inslaget är lika problematisk. Bergström påstår att "alla torskbestånd i svenska vatten är kollapsade idag". Detta är felaktigt. Visst, torskbeståndet i Östersjön har kollapsat, och torskfisket i Östersjön förbjöds redan sommaren 2019. Men är torskfisket den enda orsaken till situationen? Nej, det handlar snarare om en kombination av faktorer som en försämrad havsmiljö, bristande förvaltning av säl och skarv, och den globala uppvärmningen. Men i inslaget målas trålfisket ut som den primära boven.

I programmet nämns också att trålfiske är tillåtet i marina skyddade områden, för att chocka tittarna. Man nämner inte att fisket i dessa områden redan är strikt reglerat och anpassat för att säkerställa hållbarhet. Istället fokuserar man på regeringens förslag om förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden (prop. 2024/25:81), vilket snarare är en populistisk åtgärd än en pragmatisk lösning.

Avslutningsvis i inslaget får Mats Svensson, avdelningschef på Havs- och vattenmyndigheten, frågan om det är vettigt att tråla i den omfattning vi gör. Hans svar: "Nej, det är det ju kanske inte" – och så slutar inslaget.

Varför målar SVT gång på gång upp en så negativ och osaklig bild av svenskt fiske? Varför beskrivs fisket aldrig på ett objektivt korrekt sätt? Ulf Bergström får gärna uttrycka sina personliga åsikter, men när han i egenskap av forskare sprider felaktig information är det allvarligt. Den som söker en objektiv beskrivning av fisket kan gärna besöka Europeiska kommissionens eller ICES:s hemsidor, där fakta och forskning presenteras på ett mer nyanserat sätt.

Varför får inte någon från fisket svara i programmet? Är det för att verkligheten skulle kunna komma i konflikt med den bild SVT vill måla av svenskt fiske? Faktum är att fisket var en drivande kraft för att skapa områdesskyddet i Bratten – men det nämns inte en enda gång i programmet.

SFPO har skrivit till både SVT och SLU Aqua i anledning av inslaget, men vi förväntar oss inte några svar. Svartmålningen av en svensk basnäring fortsätter, och om lögnerna inte bemöts, kommer de att accepteras som sanning. Varför spelar SVT med i att svartmåla svenskt fiske?

SFPO

22/01/2025

Nytt år, nya utmaningar

Så har då det nya fiskeåret dragit i gång och så har även arbetet här på SFPO. Januari månad, som historiskt är en månad med något lägre arbetsbelastning, är detta år oerhört intensiv med många möten och resor.

I slutet av januari kommer vi tillsammans med två riksdagsledamöter att anordna ett frukostseminarium i riksdagen. Det vi främst avser lyfta där är två frågor som engagerar oss mycket just nu: havsbaserad vindkraft och ett system med permanent överförbara rättigheter i det demersala fisket.

Regeringen sa under hösten ja till vindkraftsparken Poseidon, vilket inte är något annat än en katastrof för vår svenska matproduktion i havet. Vi i SFPO följer nu upp detta beslut noga och arbetar aktivt för att inga fler tillstånd ska beviljas för parker på västkusten, varken innanför eller utanför territorialgränsen. Vad gäller Poseidon är det helt obegripligt att den svenska regeringen kan välja att placera en vindkraftspark i det område där den mesta vitfisken och mycket av den räka som landas i Sverige fångas. Detta kan inte tolkas på något annat sätt än att man anser att fisk likaväl kan importeras från andra länder, men vad händer då i till exempel en krigssituation då gränserna stängs?

Det råder en allmän enighet i fisket om att det system med årliga överförbara rättigheter som vi nu lyder under har spelat ut sin roll på många sätt. För att kunna ha ett hyfsat underlag för sitt fiske har man främst inom räkfisket varit tvungen att skaffa sig både en och två så kallade kvotbåtar, det vill säga båtar från vilken man lånar kvot under året. Detta är en ordning som inte gynnar någon, utan tvärt om både kostar både tid och pengar. Lägg därtill att det inte finns möjlighet till direkt överföring av tillstånd och licenser mellan fiskare och att koncentrationsnivåerna är allt för låga inom vissa fisken, då blir det uppenbart att behovet av ett nytt system är stort och akut.

I början av mars kommer SFPO vara värd för en säl- och skarvkonferens i Luleå, arrangerad av BSAC och NSAC. Det kommer där belysas sälens och skarvens påverkan på våra fiskbestånd både i Östersjön och Västerhavet, vilken i vissa fall är långt större än påverkan från fisket. Detta är vetenskapligt bevisat, men förvaltningsåtgärder från berörda myndigheter lyser med sin frånvaro.

På senare tid har fisket figurerat i media vid flera tillfällen. Inte minst i våra statliga kanaler, där så kallade oberoende journalister tillåts sprida sin propaganda genom både direkta felaktiga påståenden och onyanserad retorik. Det är frustrerande att som företrädare för fisket inte få möjlighet att bemöta denna smutskastning av vår näring, men inte desto mindre är frågan föremål för vårt engagemang.

Nordic Seafood Summit är en mässa för sjömat som arrangeras i Göteborg den 22-23 januari. SFPO deltar där som utställare tillsammans med våra kollegor i den pelagiska producentorganisationen - Swedish Pelagic Federation. Det är vår fasta övertygelse att mer samarbete och samverkan behövs mellan fiskets organisationer, som medlemmar inom dessa behöver vi ta vårt ansvar för att göra detta möjligt. Ett enigt svenskt yrkesfiske är nödvändigt för att vi skall få gehör för våra frågor, något som varje enskild fiskare oavsett organisationstillhörighet noga bör beakta.

SFPO
Sveriges Fiskares Producentorganisation

www.sfpo.se

17/01/2025

YRKESFISKET ÄR EN NATURLIG DEL AV ÖCKERÖ KOMMUN

Öckeröarna och yrkesfiske

Här bor och verkar många yrkesfiskare. Fisket är viktigt för kommunen och har präglat Öckeröarna till vad det är idag. Längs kajerna i kommunen finns större och mindre fiskebåtar. I kommunen finns också båtvarv, vadbinderi, fiskekrogar och andra verksamheter med tydliga länkar till havets produkter. Fisket är en naturlig del av Öckeröarna.

Vindkraftsparken Västvind hotar nu en stor del av kommunens yrkesfiskares existens. Om parken etableras försvinner stora och viktiga fiskevatten, något som påverkar yrkesfisket synnerligen negativt.
Extra pengar till föreningar och näringsliv är positivt, men priset är högt om man vill ha kvar möjligheten att kunna köpa färska räkor och havskräftor och ha kvar sin kustkultur och identitet. Låt inte Öckeröarna sälja sin själ.

SFPO, landets största organisation för yrkesfiskare, har sagt nej till etableringen av vindkraftsparken Västvind. SFPO hoppas och tror att Öckerö kommun även i framtiden vill och kan vara hemmakommun för många yrkesfiskare.

SFPO
Sveriges Fiskares Producentorganisation

19/12/2024

Sfpo önskar en God Jul och Gott Nytt År!

Sveriges Fiskares Producentorganisation