29/09/2024
EN FRAMTIDSVISION
Förhandlingar om ryskt medlemskap i EU påbörjas 2033
Debatten om vår framtid är defaitistisk: Kriget kommer, det är bara en fråga om när. Men om alla planerar för krig ökar risken för att det blir krig. Vapen som produceras har en tendens att komma till användning. Tillförlitliga siffor över dödade i krigen i Ukraina och Gaza finns inte, men något så när trovärdiga uppskattningar talar om en halv miljon. Synen på döda och lemlästade har relativiserats. Att ryssar dör gör inte så mycket, de har ju invaderat ett oskyldigt land, ukrainare offrar sina liv för en rättmätig sak, det är tragiskt men nödvändigt. Synen på dödade palestinier är mer delad. I början fanns acceptans för att många civila dog i jakten på terrorister, men vartefter bilder på döda, lemlästade barn spritts har de flesta svenskar börjat reagera. Vad gäller israeler är det mest gisslan som intresserar.
Men varje offer i krigen är en tragedi, det gäller såväl ryska frigivna brottslingar som israeliska soldater, palestinier och ukrainare! Många miljoner har förlorat barn, föräldrar, syskon, partner och nära vänner. Ur de traumatiserades hat föds nya terrorister. Går vi en framtid med ofrånkomligt krig och terror till mötes?
Vi måste tro att en alternativ framtidsvision är möjlig, en som ger hopp om en framtid där vi gemensamt kan möta de stora problem mänskligheten står inför.
Jag vill börja med att lyfta fram två positiva debattinlägg som min vision sen utgår ifrån.
Leif Lewin, professor emeritus i Statskunskap i Uppsala menar att enda möjligheten till en positiv och varaktig fred för Ukraina är att den ryska regimen imploderar (UNT240625). ”Låt flygbladen falla över Moskva, stöd alla försök att främja yttrandefriheten på nätet, mobilisera unga datasnillen i ett storslaget cyberkrig!”
Professor emeritus i Idé och lärdomshistoria, Sven-Eric Liedman ser tendenser till att sviten av högerframgångar brutits (DN 240709); ”En tillnyktring kan vara på gång. Historien har ännu inte vänt på bladet. Men den har i varje fall försiktigt gluttat på texten till en annan framtid än den som nyss tycktes självklar”.
Nu vänder jag historiens blad och skissar en hoppfull framtidsvision.
Högervågen i Väst är bruten.
- Det börjar med en jordskredsseger för Kamala Harris i november 2024, ett hrt slag mot auktoritära ledare runt om i välrden.
- Netanyahu har tvingats bort. Krigströtta israeler och palestinier har börjar samarbeta för en tvåstatslösning. Organisationen ALFA A land for all som drivs av israeler och palestinier gemensamt har vuxit sig stark. Kravet på två samarbetande stater med Jerusalem som huvudstad för båda vinner gehör.
- Putinregimen störtas 2025. Vi har bidragit aktivt. En del av stödet till Ukraina – si sådär två-tre miljarder - har omvandlats till att störa den ryska krigsindustrin, motverka import av vapen till Ryssland och sett till att vanliga ryssar har fått korrekt information. En demokratiserings¬process har inletts i Ryssland.
Nu när den hysteriska marknadsliberalismen försvagats kan vi också stötta demokratiserings-processen i Ryssland utan tanke på egen ekonomisk vinning, inte som efter Sovjets fall då Ryssland påtvingades en marknadsekonomisk chockterapi som genomfördes hänsynslöst. Resultatet blev att sovjetnostalgin snabbt blev en faktor att räkna med.
Ryssar vet idag att landets tid som supermakt är förbi. Valet står mellan att bli helt beroende av Kina eller få ett gott samarbete med EU. Idag är hatet mot ryssar – av naturliga skäl – monumentatl, men i min hoppfulla vision inleds redan 2033 förhandlingar om ryskt medlem-skap i EU – med Ukrainas stöd.
Ett helt orealistiskt scenario? Nej, inte mer orealistiskt än om någon fransman 1942 - då Hi**er stod på höjden av sin makt och tyskar var lika hatade som ryssar är idag - hade kommit med följande vision: ”Om nio år kommer vi och Tyskland gemensamt grunda en ekonomisk union.” Men så blev det! Kol- och Stålunionen grundades 1951. Samarbetet utvidgades snabbt och är nu EU. Var det möjligt då är det möjligt nu! Men vi måste börja tro och kämpa för ett alternativ till dagens krigshets. Vi kan börja med att vänja oss vid och tilltalas av idén att välkomna ryssarna in i den europeiska gemenskapen. Vanliga, fredsälskande ryssar skulle bli själaglada att höra sådana idéer från väst! Tänk bara att åter kunna besöka London, Paris, Stockholm och få välkomna turister till vårt fantastiska Petersburg! Tanken att gränsen mellan kinesisk och europeisk maktsfär skulle gå vid Narva borde vara en mardröm för oss alla – inte bara för ryssar.
Kjell Kampe
P.S. Ett fantasieggande tillägg. ”Var finns James Bond när vi verkligen behöver honom?” Denna undran dök upp i en diskussion om varför ingen lyckats knäppa Putin. Men Bond skulle naturligtvis inte mörda Putin, det vore en alltför simpel lösning för agent 007. Nej, kidnappa honom och föra honom till Haag är uppdraget. På vägen skulle han kunna mellanlanda i Jerusalem och ta med sig Netanyahu.
Bara en fantasi? Nja, vem vet, det kanske dyker upp en James Bond i ny skepnad. Den här gången kanske demokratins hjälte inte är engelsman utan kanske är ryss.... eller israel .... eller varför inte sudanes.
